Jag har banne mig bakat...

Jag förstår att ni som känner mig gnuggar era ögon just nu och tänker "de kan bara inte vara sant" men faktiskt så är det så - jag har bakat!!

När jag var gravid fick jag för mig att jag skulle baka kanelbullar eftersom vi skulle "vara tvugna" att fika mycket när bebisen kom. Dessvärre orkade jag inte knåda så länge...det är nämligen jä#%ligt tråkigt att knåda tycker jag, eller ja att baka i största allmänhet egentligen, men i alla fall. Bullarna blev i allfall små och stenhårda eftersom de inte jäste ordentligt och även om våra gäster åt och höll god min så visste vi alla - de smakade skit!

Efter det har jag bakat muffins nån gång och sen gjorde jag "Rocky Road" i julas, men mer än så har jag varken haft lust eller ork att göra. Men så nu, när det var dags att ge personalen på Theos förskola en sommarpresent fick jag för mig att jag skulle baka biscotti minsann och lägga i fina påsar och ge. Jag gjorde nån variant med mandel och choklad i. Jag liksom blandade tre olika recept som jag hittade på nätet. Jag har nog nämnt det tidigare men jag suger rejält på att följa beskrivningar och i allra högsta grad recept. När det gäller just bakning kan det få rätt så katastrofala följder om man börjar mixtra med antalet deciliter socker och annat vilket troligtvis också har varit en bidragande faktor till mitt avståndstagande från bakning. I vilket fall som helst så blev det faktikt riktigt bra den här gången!







Sedan köpte vi nymalet kaffe och lade alltsammans i fina presentpåsar. Om jag får säga det själv så var jag dessutom rätt fyndig när jag skrev "OBS! Inga näsor har petats vid tillverkningen av dessa skorpor". Jag själv kan nämligen vara lite tveksam att äta saker som småbarn har varit med och bakat eftersom man aldrig riktigt vet vilka läskigheter som kan slinka med och så. Kanske lite fånigt, men jag vet att jag inte är ensam och det kändes roligare att skriva så än att skriva typ "dessa skorpor har bakats av vuxna" eller nåt.